SVENKSA: Hej Frances! — När jag översatte din berättelse om Papay kände jag verkligen av både mörkret och vätan inpå kroppen! Den fick mig att tänka på vissa midsommarfiranden när jag var tonåring. Förväntningen är en varm, ljus, magisk natt som innehåller nakenbad, blommor i håret, långbord utomhus och ung kärlek. I verkligheten är det mest… kallt! Ljuset kommer först, värmen kommer sedan. Det tog några år innan jag bytte tunna sommarklänningar mot jeans och tjock tröja, och insåg att man inte behöver bada bara för att sagan om midsommar kräver det. Och nu inser jag att med rätt utrustning kan midsommarfirandet bli fantastiskt i alla väder!
ENGLISH: [Over The Threshold] Hi Frances! — While translating your story about Papay into Swedish, I really felt that rainy night and its darkness in my own body. It reminded me of my midsummer celebrations as a teenager. The expectation is a warm, bright magical night that includes nude bathing, flowers in the hair, outdoor long tables with food and young love. In reality, it was… cold! The light comes first, the heat comes later. It took a few years before I changed the thin summer dresses for jeans and a thick sweater, and realised that you don’t need to bathe just because the midsummer fairy tale calls for it. And now I realise that with the right equipment the midsummer celebration can be fantastic in any weather!

Vi är nu över tröskeln, dagarna blir kortare igen.
Ibland fantiserar jag om att bo på en plats där jag alltid kan vara i ljuset. Ta en kopp kaffe i solen och känna strålarna värma mitt ansikte. Jag tror att jag hade hittat ett inre lugn då. Att passa på hade blivit en mycket svagare faktor och jag hade levt mer för stunden. Nu finns ett slags stress i förhållande till ljuset, och jag tror att det präglar hela samhället här. Jag undrar om djuren känner samma sak?
Maj och juni är månader då allt ska ske, både i yrkeslivet, i det sociala och för växter och djur. Alla måste utnyttja att dagarna är långa. Passa på att arbeta, njuta och samla kraft. Att nu passera över tröskeln är att gå in i ett lugn. Alla pustar ut. Baden är badade, picknickarna är genomförda, solbrännan är på, grillen har använts, kaffet har druckits utomhus, kvällarna har utnyttjats (själva har vi spelat krocket till 22:30 flera gånger i veckan). Nu vet vi att vi överlever till nästa sommar och kan slappna av. Äntligen. Nu faller mörkret under natten.
We are now over the threshold, the days are getting shorter again.
Sometimes I fantasise about living in a place where I could always be in the light, where I’d have a cup of coffee in the sun and feel its rays warm my face. I think I would find an inner peace there. The need to always seize the day would become a much weaker factor, and I would live more freely in the moment. Right now, there is a kind of stress in relation to the light, and I think that characterises the whole society here. I wonder if animals feel the same?
May and June are months when everything must happen, both in our professional and social life, but also for plants and animals. Everyone must take advantage of the fact that the days are long. Take the opportunity to work, enjoy and gather strength. To pass over the threshold is to enter a calm. Everyone exhales. The baths are bathed, the picnics are completed, the tan is on, the grill has been used, the coffee has been drunk outdoors, the evenings have been fully used (we ourselves have played croquet until 10.30pm several times a week). Now we know that we will survive until next summer and can relax. Finally. And darkness falls during the night.

En tid av vila innan arbetet startar igen. Ingen förväntar sig svar på mail eller telefon, allt går långsamt i värmen. Glass och vin i överflöd. Ett ihållande ljud av gräshoppor i det varma mörkret, och det finns tid till att lyssna.
Vi hörs snart igen — Anna.
A period of rest before work starts again. No one expects answers to e-mail or phone calls, everything goes slowly in the heat. Ice cream and wine in abundance. A persistent sound of grasshoppers in the warm darkness, and now there is time to listen.
Until next time — Anna.