4—Över Tröskeln

Anna writes at the end of July, when Nacka’s days are beginning to get shorter.

Solnedgång Älgö, Nacka / Sunset Älgö, Nacka

Vi är nu över tröskeln, dagarna blir kortare igen.

Ibland fantiserar jag om att bo på en plats där jag alltid kan vara i ljuset. Ta en kopp kaffe i solen och känna strålarna värma mitt ansikte. Jag tror att jag hade hittat ett inre lugn då. Att passa på hade blivit en mycket svagare faktor och jag hade levt mer för stunden. Nu finns ett slags stress i förhållande till ljuset, och jag tror att det präglar hela samhället här. Jag undrar om djuren känner samma sak? 

Maj och juni är månader då allt ska ske, både i yrkeslivet, i det sociala och för växter och djur. Alla måste utnyttja att dagarna är långa. Passa på att arbeta, njuta och samla kraft. Att nu passera över tröskeln är att gå in i ett lugn. Alla pustar ut. Baden är badade, picknickarna är genomförda, solbrännan är på, grillen har använts, kaffet har druckits utomhus, kvällarna har utnyttjats (själva har vi spelat krocket till 22:30 flera gånger i veckan). Nu vet vi att vi överlever till nästa sommar och kan slappna av. Äntligen. Nu faller mörkret under natten. 

Natt i slutet av juli / Night at the end of July

En tid av vila innan arbetet startar igen. Ingen förväntar sig svar på mail eller telefon, allt går långsamt i värmen. Glass och vin i överflöd. Ett ihållande ljud av gräshoppor i det varma mörkret, och det finns tid till att lyssna.

Vi hörs snart igen — Anna.